Rekordkyckling

Ja, så fick jag då äntligen gå en ny match mot Jamie, darlingen. Och med söndag i allmänhet och första advent i synnerhet, så idag skulle det tamejfan bli efterrätt också!

Eftersom vi varit på julbio redan klockan elva idag – jajamensann – så blev det en lång dag? och jag bestämde mig för att också baka lussebröd. Det var hemskt länge sedan jag bakade bullar! När så bullarna äntligen var klara, jag menar, bara för att dagen var lång, det tar sin tid att dricka kaffe också!, så var jag glad att det bara skulle ta en halvtimme att fixa middagen.

PIRI PIRI-KYCKLING POTATISSALLAD RUCCOLASALLAD SNABBA PORTUGISISKA MINIPAJER sid 120

Noggrant förarbete (jag försöker verkligen!), fram med matberedare, stekpannor och ingredienser. Glömde ta tid på det den här gången. En kvart?
Kör igång med kycklinglåren och sedan pajerna. Vilket flyt. Sedan potatisen – hur ska det gå i mikron? Och helt plötsligt känns det som jag ligger före boken…? Är det möjligt?

Slänger piri piri-såsens igredienser i matberedaren; det tar lite tid att riva cirtonerna och skala lökarna. Och sedan går det inte köra slätt. Stora bitar – för lite i maskinen. Jag byter till stavmixern och hinner drälla rätt rejält med citronsaft och gegga. Inte i stavmixerskålen utan utanför, både bänk och golv. Fortsätter med kycklingen och pajerna och ännu känns det som värsta bästa flytet. Och allt ser så gott ut!

Fortsätter springa runt i mitt kök och koncentrerat jobba på. Och så sticker tiden iväg!

Väcker maken som slöar i soffan. Utleasad dukning – igen! Och återigen värsta messen i köket!!! Hur gör jag??? Halva citroner, pressade apelsiner, mjölpåsar, en plåt med stora lussebullar, stekpannor i diskhon och vad kycklingen stänkte! Fettstänk på hela hällen och en bra bit utanför. Jiiz.
Och en hund som sprungit runt benen i hopp om att något ska tappas. Men det gjorde jag inte idag!

Femtiofem minuter och femtiofem sekunder senare (detta är obegripligt – men sant!) sitter vi så vid (makens) dukade middagsbord. Puh!

Hur irriterad jag än kan känna mig på detta att det bara ska ta trettio minuter (ett revolutionärt sätt att laga god mat snabbt, hmm) så är det inga fel på Jamies recept. Så himla gott! Trodde att såsen skulle bli superstark och vågade bara ta med en chili (receptet sa 1-2) eftersom kärnorna också skulle med men den smakade så bra. Jag hade nästan kunnat ta lite lite mer chili – det var verkligen de små, inte den spanska – men vi tränar lite på hetta här hemma…
Trots (eller tack vare) den katastrofala rekordtiden så kunde vi denna gång äta en liten portugisisk minipaj till efterrätt. Mumsig liten sak! Kanelsmak och apelsinsmak, perfekt på första advent!

Och ännu har vi saffransbullarna kvar. Jippi!