Jag bryr mig!

Men jag väljer själv vad jag ska bry mig om. alltså, jag är så sjukt less på alla dessa försäljare som stoppar mig på gatan! Det är Röda korset, det är Greenpeace, det är Naturskyddsföreningen, det är Svenska Dagbladet, det är någon jävla telefon, det är någon pärm med hemska bilder, det är allt möjligt!

Jag ser de inte i ögonen när jag passerar, jag tittar förbi de, ändå vinkar de åt mig. Men varför? Nej tack, väser jag. Tack ändå, säger de. Jag får inte dåligt samvete längre. Jag är Världsförälder, jag ringer nummer på sådana där galor, jag stoppar pengar i sparbössor. Men bara om jag får bestämma själv!

Och eftersom jag bestämmer själv, hehe, så blir det en bild på mina ganska nya handskar. Snygga - ja. Varma - nej...

Blomotto

IFredag. Först Äntligen-fredagsgympa med en arm som inte är bra men otroligt mycket bättre än förra helgen. Gu va bra, då kan jag avvakta lite med doktorn..! 

Kött!

Det blev oxfilé ikväll. Lyx. Klimatsmart. Halva pris! Aningen förvirrad inför kvällens matlagning och fick ge all hjärnkapacitet åt att fixa ett ok tillbehör till den där klimatsmarta, lyxiga oxfilén; med en taskig planering finns inget i kylen. Suck. Hittar en blomkål och minns att jag sett ett "risotto"-recept nånstans. Det borde ju passa till en simpel oxfilé, eller hur?

Ris..?

Grunden till receptet fanns i en Expressen LCHF-kokbok, signerat Catherine Schuck. Så jag tog basen av det och använde mig av det lilla som fanns hemma. Som vanligt. 

Blomotto, 2 pers

1/2 blomkålshuvud, ca 4 hg

1/2 gul lök

1 röd chili

1 dl vitt vin

1 dl vispgrädde

1 dl grovriven parmesan 

Salt och peppar

Smör

Hacka blomkålen, ganska fint.

Hacka lök och chili.

Fräs lök och chili i smör, tillsätt vinet och låt puttra ihop en stund. 

Tillsätt grädde och blomkål och koka ihop till blomkålen blir al dente. 

Smaka av med salt och peppar.

Rör ner den rivna osten och en klick extra smör. 

Servera rykande varm.

Men gu, vad gott! Maken impad. 

Mumsigt gott med blomotto! Och varianter finns redan i mitt huvud...

Fussboll

När detta skrivs spelar Sverige VM-kval i fotboll, mot Österrike. Jag och maken har inte riktigt samma åsikt om fotboll...jag tycker det är sjuuukt tråkigt titta på, han tycker det är spännande? Spännande..? Kom igen, det händer ju inget..!? Jo, Österrike gör mål. Hmm. 

Såg en kvällstidningsrubrik idag som sa ungefär: nu måste ni (svenska folket) stötta oss! (Bild på Zlatan i uppgiven pose). Och då undrar jag varför jag ska stötta dem? Eeh? Alla är så idiotiskt överbetalda att de får ta mig fan stötta sig själva! Tänk på hur många kommunalanställda det skulle kunna bli om man tog deras löner och...ja, ok, jag vet att det inte fungerar så...men tänk om jag hade haft så mycket lön? Shit vad jag varit tvungen leverera... (hehe, nu gjorde Sverige mål. 1-1 så just nu är Sverige vidare)

Jag brukar säga om fotbollen att: med mindre plan och större mål kanske det skulle bli fart på den sporten och jiiz! maken blir sur varje gång..!? Själv tycker jag det är kul..!

När hjärtat stannar

Ja, inte på mig, drastisk rubrik...men idag var jag på hockey med maken. Innan match så brukar lite äldre fans träffas och käka en bit och idag var jag alltså med. ;) En hockeybekant till maken från förr dök upp och han berättade att han hade jubileum idag.

För idag var det fyra år sedan hans hjärta stannade; arbetskamraterna höll honom vid liv till ambulansen kom. Han överlevde med sina igenkleggade kärl, två var helt körda men berättade att han numera avstod alkohol, bra förstås. Solsken.

Pommes då?

Han beställde mat. Inga problem äta friterade pommes frites och ljust hamburgerbröd? Nej. Och vem är jag att döma? Lugn och fin som jag är så ifrågasatte jag självklart inget, hehe, men jag tänkte desto mer...men så är jag ju med i en sekt, hmm. Fast om jag haft en allvarlig infarkt så...eller kanske inte, för vad säger doktorn? 

Men va f..?

Efter den eländiga förlustmatchen så gick vi till den parkerade bilen. Vi kör ut och då upptäcker vi den där långsmala lappen som är fäst under vindrutetorkaren...P-böter? Konstigt. Trevar efter den betalda perkeringslappen i fönstret och ser direkt...baksidan upp...mycket riktig: parkeringsbiljett ej läsbar. Troligen detta scenario: maken betalar, tar lappen och lägger den på fönsterbrädan eller vad det nu heter i en bil, stänger dörren, öppnar bakluckan för att ta ut sin jacka och förmodligen en vindpust/drag som snurrar lappen. Typ. Femhundrafemtio kronor back alltså. Surt.

Solnedgång i Grekland, helt otippat till detta inlägg. Men vackert. 

Pizza och lite till

Lite ont

En regnig lördag visar sig utanför fönstret. Vaknade tidigt i dag; har en arm som trilskas med mig och jag har som mest ont när jag ligger i sängen. Ont annars också, främst när den ska uppåt/bakåt. Ta på sig jackan är besvärligt. (Gympar på, steppar på och jobbar på ändå...) Borde uppsöka någon slags naprapat/sjukgymnast/läkare vilket sitter långt inne hos Lilltäppans fru. Jag är jättebra på att säga åt andra att "nu måste du gå till doktorn" men själv lyssnar jag inte gärna på samma råd från andra...

Är rädd att de ska 

A: säga att jag inte får träna 

B: sjukskriva mig

C: eller vad som helst som jag inte vill höra

Jag har alldeles för hög smärttröskeln. Önskar att jag pep vid minsta lilla. Ni ska se mitt brännsår på armen jag har nu; kom i vägen för en het - mycket het - plåt. Jag kände det men hade inte tid ta hand om det just då. Trodde inte det skulle bli så mycket... 

Lite fett 

Nåja, från värk till fler och fler rapporter om hur fetma hos människor blir vanligare och vanligare främst hos lågutbildade och lågavlönade. Och råden att de ska följa Tallriksmodellen. Och sluta med sötsaker (vilket är bra men hur gör hen det när hen äter enligt tallriksmodellen?) och röra mer på sig. Jag ser rött när jag läser detta. Varje gång. Frustrerande. 

Själv är jag inte särskilt fet, inte smal heller, men känner mig rätt ok i kroppen förutom det som gör ont, då. Har inte längre problem med att se mig i step-spegeln; för ett par år sedan fick jag lätt ångest vid helkroppsspegeln på Friskis eftersom jag inte såg var midjan började mot höften. Allt jag såg var valkar. Om jag fortsatt äta efter Tallriksmodellen hade varenda valk varit kvar, förmodligen kompletterat med någon till - trots träning. Och jag äter ändå ganska liberal LCHF misstänker jag, med både mejerier och nötter och ett och annat glas vin när jag känner för det.

Mycket fett

Avslutar med pizza, vars ingredienser skulle få Livsmedelsverket att gå i taket. 

Jag gör den där pizzabotten med parmesan, ägg, grädde och husk. Detta recept hittades en gång på Åses blogg, finns nu lite varstans och jag gillar det!

Pizzabotten, 1 plåt

4 ägg

3/4 dl grädde

2 msk fiberhusk

100 gram mixad parmesanost (botten blir "slätare" då)

Ugnen på 175 grader.

Vispa äggen med grädde och husk. Tillsätt osten sist. Låt svälla någon minut. 

Bred sedan ut den på en bakplåtspappersklädd plåt, antingen till en rektangel eller två rundlar. 

Grädda i mitten av ugnen, 15 minuter.  

Sedan är det bara att köra topping! Igår hade jag först en tomatsås, sedan ett lager parmaskinka, skivad buffelmozzarella, ett lager parmaskinka till och sist riven ost. Grädda på grillvärme till osten smält och allt ser smaskigt ut. Ringla lite olivolja över (om du vill) och strö torkad oregano över. 

Reflektion

På shoppingrunda. Jeans. Till mej. Och i en värld med människor som blir tjockare och tjockare heter alla jeans något med Skinny. Hur gick det till?

Krav

Idag har det regnat hela dagen. Suck. Men nu är det snart sol. Tack.

Kravmärkt
Jag går mer och mer mot att köpa mer och mer ekologiskt och krav. Jag har alltid försökt köpa ekologiskt men ibland har kassan varit för skral och, ja...det är inte alltid lätt! Fast nu är vi bara två personer i hushållet och jag försöker ta ett Krav-beslut varje gång jag handlar. Sista veckohandlingen gick det grymt bra, det var bara tre saker som inte fanns ekologiskt. Nöjd.

Kyckling, lammfärs, bacon, paprika, gurka, tomater, aubergine...ekologiskt!

I måndags blev det en gräddig pasta carbonara, tisdagen bjöd på kyckling med pestosås (recept kommer!) och idag lammfärsbiffar i gräddig paprikaröra och med auberginegratäng (recept kommer!)

En gräddig carbonara, det blir jag mätt på! Här med LCHF-pasta under knaperstekt ekologiskt bacon, grädde och svartpeppar och sist en lycklig äggula! Detta är gott!

 

Tant surMonkan

På bussen i morse var det jättemånga väskor som hade egna säten. Om jag någon gång vågar så ska jag fråga var man köper biljett till sin väska och vad den kostar. Fast det kommer jag aldrig våga. Då får jag nog en väska på mig. Hårt.

Grillen

Grillsöndag!

Sönerna på middag och det är ju sommar så det är klart vi grillar! I frysen fanns ekologiska kycklingklubbor och vingar; perfekt. De är rejält stora och mycket saftigare än de små broilerkycklingarna...lyckliga medans de levde också.

Ekologiska Kycklingklubbor och kycklingvingar direkt från grillen.

Vingarna fick en torr marinad med lite hetta och klubborna en youghurtmarinad med örtkryddor. En bbq-sås har stått och puttrat på spisen och den blev så himla god att jag utbrast: "Fan vad bra jag är!"...hehe, det kom från stans mest självkritiska kock!

Folkfest och kultur

Igår vandrade vi runt på stan - ovanligt, eller hur? - massor med segelbåtar på Skeppsholmen inför dagens start av Gotland runt. Och folk att titta på. ;) I strålande sol. Vi passade på att titta på en utomhusfotoutställning på Raoul Wallenbergs torg som hette "Wild Wonders of Europe" om utrotningshotad djur och natur. Hundra fantastiska bilder! Se den gärna om du har vägarna förbi.

Yogurtmarinad

Till 6 stora kycklingklubbor, ca 3 hg styck

1/2 dl färdig örtkryddablandning (Krusmyntagårdens pastakrydda!)

4 dl fet yoghurt, crème fraîche eller majonnäs

Blanda allt och bred ut över klubborna. Låt marinera minst 4 timmar, gärna över natten.

Grilla de sedan på din grill, de är stora så det tar tid! När du sticker i dem ska köttsaften som sipprar ur vara klar, inte rosa. 

Bbq-sås

1 röd lök

1 röd chili

1-2 vitlöksklyftor

2 1/2 dl kycklingfond, hemmagjord

2 1/2 dl krossade tomater

2 1/2 dl chilisauce (med så lite socker och tillsatser som möjligt!)

2 msk röd balsamvinäger

1/2 msk torkad ingefära

Salt, peppar

Hacka lök, vitlök och strimla chilin.

Fräs i smör/olja i en kastrull.

Häll på kycklingfonden och låt koka ihop en aning.

Tillsätt tomater, chilisauce, balsamvinäger och ingefära.

Låt allt puttra länge. 

Smaka av med salt och peppar.

Servera till grillad kyckling. Till exempel! Den passar till det mesta.

En god bbq-sås till sommarens grillningar.

Jag är en snäll en

När jag höll på vid spisen med allt fix till grillningen så knackar det på vår källardörr. Jag trodde det var sonen som kom den vägen och tänkte att han glömt sina nycklar så jag gick ner för att öppna. Utanför står en svartklädd pojke med typ tio piercingar i ansiktet och med en hink rosor i famnen. Tjuriga tant Monkan säger direkt att "Nä tack jag vill inte ha" innan stackarn ens hunnit öppna sin metallhängda mun - men ni skulle ha sett hans besvikna ögon. Pojken mumlade ett tack och jag fick dåligt samvete - jiiz - och sa "vänta, vad säljer du till?" 

"Vårt band försöker få ihop pengar till en demo", svarar han försiktigt. Så vad gör man? Klart jag köpte en bukett! Jag är snäll nu. Så det så.

Fina oranga rosor. Hoppas han fick resten sålda också...

Bilförare

Sedan ett par dagar har vi ett stort hål i vår gata. En vattenläcka någonstans har gjort att de grävt upp en del av gatan i jakt efter läckan som de också fann. Vid två korsningar innan och före hålet har de därför satt upp en genomfartsförbudsskylt (puh, långt ord!) 

Så nu är vårt utomhusnöje att se alla som måste vända vid hålet? Istället för att ordna vändningen direkt i korsningen, dvs ta en annan väg på en gång. 

Nej, de chansar. Men se de kommer inte förbi. Fattar inte, kan de inte läsa?

Puckon.

Nu ska vi äta jordgubbar. På altanen. Med utsikt mot gatan. 

Varsågoda

Regn

Fick gå upp och stänga fönstret i natt. Regn. Paraply i morse. 

Varsågoda alla ni som stönade över värmen (24 grader) igår. Så här blir det. 

Pasta

Grädde i såsen...

När jag lagar min LCHF-mat så är jag ganska "klassisk". Min första kokbok var från Anna Hallen och hon använder i den ganska mycket grädde och crème fraîche. Vilket passar mig perfekt. Gick ju ner tio kg med gräddsåser, så...det mättar mig och triggar mig inte och jag tål det. Jag hädar dessutom flera gånger varje dag när jag tar en liten skvätt (fet) mjölk i mitt kaffe...De ni..! Men jag vet, det som passar mig kanske inte passar andra. Egentligen har jag bara ett mål varje dag och det är att inte hemfalla åt sockervålnaden! Och då måste jag äta det som inte dribblar med mitt blodsocker. Funkar för det mesta, hmm. Inte alltid.

Pastabitar i botten, syns inte här, gräddig, het köttfärssås och grovriven parmesan. Ja.

Pasta i frysen

Nåja, från det ena till det andra! Pasta. Jag fortsätter med min färskostpasta, tycker den är både god och enkel att göra. Nu gör jag den på mascarpone;  den är fet, hehe, mättande! Gör en ganska stor sats och fryser in, perfekt. Och nu är det bara jag och maken i huset, det går ingen mat..! Räcker länge med andra ord.

Det går bra att använda annan färskost såklart. Men Philadelphia och Coop innehåller stabiliseringsmedel. ICAs egna är tillsatsfri. Mycket hålla reda på...håhåjaja.

LCHF-pasta, 6-8 portioner

8 ägg

250 gram mascarpone

1 tsk salt

1 dl fiberhusk

6 bakplåtspapper

Sätt ugnen på 150 grader.

Vispa äggen pösiga med elvisp.

Tillsätt mascarponen och vispa ett tag till så den löser sig.

Tillsätt husken, lite i taget och fortsätt vispa. 

Klicka ut smeten på tre bakplåtspapper, lägg de andra papprena över och kavla ut mellan, kavla hela papprets storlek. 

Lägg över på plåtar, pappret över ska vara kvar.

Baka i ugnen ca 10 minuter. 

Dra av pappret.

Sedan klipper jag de första bitarna genom att ansa kanterna på pastaplattan, så att plattan blir rektangulär och fin. ;)

Spillbitarna använder jag såklart också! 

Pastaplattan/plattorna (det blir ju tre) rullar jag ihop med bakplåtspappret mellan och förpackar med plast och fryser in. Då kan jag välja om jag vill göra lasagne eller bandspagetti sedan.

Pastabitar, renklippt från "plattans" lite ojämna kant.

Färdig att rullas ihop och förvaras i frysen. 

Tant surMonkan

hon har sitt bästa väder nu. Sol, varmt, lite klibbigt, skönt. Retar mig på att folk redan klagar på värmen...men kom igen! Drick vatten. Sök skugga. Duscha. Flytta. Snart regnar det på snedden och termometern visar på 12 grader. 

På passexpeditionen

Upptäckte att mitt pass gått ut. Och eftersom det blir Grekland snart, så...Nu går det boka en tid för pass. Görs enkelt via nätet, välj en tid som passar. Så det gjorde jag; för mig och maken.

Vårvindar friska
På väg till den bokade tiden var det rejäla vårvindar som inte bara rufsade om mitt hår, den gjorde dessutom frisyren totalt oigenkännbar. Hmm.

Och alla vill ha pass. Men ingen har bokat tid. Bara jag.
På passexpeditionen var det kaos. Räknade till drygt fyrtio personer, inklusive gnälliga barn. Och vuxna. Bakom mig stod en snubbe och snackade i telefon och ondgjorde sig över det här j*a systemet med pass och deras j*a öppettider osv. Han var inte glad och hans språk var värre än mitt. Han måste haft riktigt svart tunga! Kändes inte läge att vända sig om och säga att det går boka tid...(att jag fick vänta en kvart beror på att jag var tjugo minuter tidig. Som alltid...)

Vår tur! Hehe, som i kön på café Opera gick vi före alla andra. Lång näsa!

Fotosession
Jag först. Ta av dig glasögonen, titta på blå cirkeln, sa passdamen. Eh, jag är inte blind, men ser rätt illa, hmm, ser den lilla blå,cirkeln, men jag har svårt fokusera ordentligt när något blir lite suddigt. Vart ska ögonen ta vägen, liksom. Anyway. Stäng munnen och se neutral ut, sa passdamen. Stäng munnen? Jag med mitt överbrett och framtänder har aldrig munnen stängd. Min haka blir ful då. Och jag med.

Två försök. Sedan fick det tydligen duga. Skriv din namnteckning, säger passdamen och då träder mitt ansikte fram på skärmen. Mitt? Chock. Blir så förfärad att namnteckningen blir helt sned; såg ut som ett barn skrivit den. Fick göra om den.

Personlighetsklyvning
Men alltså; hur hemsk går det bli på ett sketet fotografi? Bakgrunden är så ljus, har jag inget hår? Blåste det bort? Stirrar jag så med ögonen? Hur skrynklig kan en haka bli? Vem i hela friden är det på passfotot? Här kommer en fruktansvärd tanke; tänk om det är så här jag ser ut när andra tittar på mig??? Tänk om det verkligen är jag? Då får det bli klippkanten.

Fingeravtryck
Tro nu inte att det räckte med fotot, nej, fingeravtryck ska också finnas med - om man inte känner igen personen på passfotot?

Lägg dina pekfinger på rutorna, säger passdamen. Gör så. Händer inget. Kan du flytta det högra lite, säger passdamen. Flyttar. Händer inget. Kan du lyfta det vänstra och lägga tillbaka det, säger passdamen. Lyder. Inget händer. Kan du andas på fingertopparna säger passdamen. Andas? Okey...Inget händer. Och så håller vi på med mina fingertoppar en bra stund till skärmen är nöjd.

Sedan när min make gör samma sak, lägger han sina pekfinger på rutorna. Klart. Vad är det för fel på mig?

Idag, lördag sken solen in på vår altan. Eftersom jag var sen i morse, var det lagom varmt för frukost när jag väl klivit upp ur sängen! Solbrillor på!

Nedräkning
42 dagar kvar till Kefalonia
91 dagar kvar till Robbie
92 dagar kvar till Petra, Lesvos

Och de säger att det är jag som inte är klimatsmart?

Ett tag fanns en facebookgrupp som hette Hästar finns inte. De finns, men de har hamnat i en lasagne.

Vad upprörs folk mest över? Att de ätit häst? Jag hoppas det är för att det inte stod att det var nötkött; häst i sig går äta.

Jag fascineras mest över lasagneköttets resa. Innan den hamnat i förpackningen har det åkt kors och tvärs genom Europa. I klimatkompenserade färdmedel? Hmm, fan trot. Och sedan ska det till mer ingredienser i lådan; som förmodligen också rest över hela världen innan någon stackare ska äta det. Och sedan kostar den färdiga lunchen hundrafemton kronor? Nä, tänkte väl det.

Och sedan läser jag i tidningen att de som äter LCHF belastar miljön med sitt otroliga köttätande. Suck. Ni går på fel grupp, tell you! Det ekologiska kött jag stoppar i mig på ett år motsvarar antagligen bara en eller två av den färdiglagade matportionen som går att köpa för en billig peng och som bor sina sista dagar i matbutikens frysdisk.

Maken han fascineras mest av att det säljs så mycket färdigmat till folk. Men så har han ju en fru som lagar hans mat. ;)

När blev bussen ditt j-a vardagsrum?

Nu har jag retat mig på vissa saker under ett par veckors tid.

På varenda morgonbussresa in mot stan - en resa som tar en dryg kvart - finns någon som har frukosten med. Prasslar med en kaviarmacka och dricker choklad eller kaffe ur en sådan där mugg med piplock, typ. Luktar kaffe eller choklad eller juice. Jag vill inte. Kliv upp tidigare! Ät hemma!

Några har tydligen ätit frukost hemma men då har de inte hunnit med sin make up. Det är en aning fascinerande att sitta bredvid, eller mittemot, och se hur otroligt mycket sminksaker som kan rymmas i en väska...och här ska sägas att jag faktiskt - faktiskt - är sjukt imponerad av handlaget att sätta mascara på fransarna på en guppig buss. Helvete, jag har svårt nog när jag står still framför spegeln! Upprepar ändå: kliv upp tidigare! Sminka dej hemma!

Klippa naglarna på t-banan? Nema problema, allt som behövs är en nagelklippare. Och någon annan som städar upp naglarna som blev över på t-banegolvet där jag ska gå? Äckligt. Använd ditt badrum.

Raka benen i omklädningsrummet? Skrap, skrap rakt ner på golvet där jag ska gå med mina bara fötter. Får antagligen vara jävligt glad över att hon nöjde sig med bena och inte fick för sig att hon var för hårig mellan bena också...Äckligt. Använd ditt badrum.

Och medan du äter din frukost på bussen samtidigt som du sätter rouget på kinderna prata gärna hemligheter med din väninna i telefon. Prata högre så alla - inte bara de vid de tio närmsta sätena - hör vad du säger. Jag vill inte veta om du är oavsiktligt på smällen och att din kille vänstrat.

Jag fattar verkligen inte hur folk tror att de är själva? Att de sitter på en buss full med människor verkar inte beröra dem. Tänker de inte?

Det är inte bara frukostätningen, varenda morsa/farsa med unge i barnvagn har kex och kakor och bananer och mackor och juice och godis som de smulande och kladdande ger sina ungar så fort de piper; finns inte en svensk unge idag som riskerar svälta ihjäl så jävla mycket som det stoppas in i de hela tiden!

Och vad gör surtanten? Jo hon tiger och blänger...någon gång ska jag ta mod till mig och kommentera men jag är en fegis som kommer på efteråt vad jag borde sagt...

Sur-Monkan är lite avis

Avundsjuk! Jag är så avundsjuk!

Ikväll har jag en ensam-hemma-kväll. Maken är på hockey och sonen är på stan och dricker gratis-kaffe i fiket där hans kompis jobbar.

Eftersom jag faktisk gillar ensam-hemma-kvällar så gick jag förbi kiosken på väg hem och köpte två tidningar - nya Mat och hälsa och Allt i hemmet - kvällsmys! Nu när vi är så gott som färdigrenoverade så fullständigt frossar jag i inredningstidningar. Vill kanske jämföra..? Och det är då det börjar...

Jag blir så j-a avundsjuk!!! Här är paret med fyra ungar och nu har tre flyttat hemifrån (förmodligen till varsin innerstadsvåning i London eller New York) så den resterande lilla familjen behöver lite mindre och vill gå från hus till lägenhet. Då köper de en lägenhet på 220 kvadrat..!? Mindre? Hur stor var villan? Sedan inreder de skiten med hjälp av en arkitekt - för att hitta bra lösningar i den lilla lägenheten - och varenda pryl de stoppar in är en och en dyrare än hela vår renovering. Och skitsnygga.

Jag blir så j-a avundsjuk!!! Och i en förbaskat liten villa, bara 140 kvadrat, den är snart tvåhundra år och sjukt j-a pittoresk och varsamt nyrenoverad och en trädgård som de verkligen har tid pyssla med för trädgårdsarkitekten har gjort en lättskött variant på grön utelyx. Inget ogräs här inte - om det inte är inne med ogräs, förstås.

Jag blir så j-a avundsjuk!!! Och när posthuset byggs om till lägenheter så inreds det med designerprylar - alla såklart fyndade på auktioner och loppisar - och tavlorna på väggarna är av kända konstnärer från jordens alla hörn och en del verkligen köpta på plats i något av hörnen. På någon chic semester förmodar jag.

Och här sitter jag på min skrangliga IKEA-barstol eftersom fyndet på Blocketbevakningen låter vänta på sig. Surar. Tänker som maken brukar säga när han ser sig omkring i vårt nyrenoverade hus: varför gör ingen reportage hos oss..?

Men så ser jag mig omkring en gång till och tänker nytt: fy f-n vad fint vi har det! Och det syns att det bor någon här!