När hjärtat stannar

Ja, inte på mig, drastisk rubrik...men idag var jag på hockey med maken. Innan match så brukar lite äldre fans träffas och käka en bit och idag var jag alltså med. ;) En hockeybekant till maken från förr dök upp och han berättade att han hade jubileum idag.

För idag var det fyra år sedan hans hjärta stannade; arbetskamraterna höll honom vid liv till ambulansen kom. Han överlevde med sina igenkleggade kärl, två var helt körda men berättade att han numera avstod alkohol, bra förstås. Solsken.

Pommes då?

Han beställde mat. Inga problem äta friterade pommes frites och ljust hamburgerbröd? Nej. Och vem är jag att döma? Lugn och fin som jag är så ifrågasatte jag självklart inget, hehe, men jag tänkte desto mer...men så är jag ju med i en sekt, hmm. Fast om jag haft en allvarlig infarkt så...eller kanske inte, för vad säger doktorn? 

Men va f..?

Efter den eländiga förlustmatchen så gick vi till den parkerade bilen. Vi kör ut och då upptäcker vi den där långsmala lappen som är fäst under vindrutetorkaren...P-böter? Konstigt. Trevar efter den betalda perkeringslappen i fönstret och ser direkt...baksidan upp...mycket riktig: parkeringsbiljett ej läsbar. Troligen detta scenario: maken betalar, tar lappen och lägger den på fönsterbrädan eller vad det nu heter i en bil, stänger dörren, öppnar bakluckan för att ta ut sin jacka och förmodligen en vindpust/drag som snurrar lappen. Typ. Femhundrafemtio kronor back alltså. Surt.

Solnedgång i Grekland, helt otippat till detta inlägg. Men vackert.