VÄLKOMMEN IN I MITT GODA KÖK!

måndag 30 september 2013

Höstgratäng

Step
Liten step-uppdatering. Besöker nu två (2) olika step-klasser, en på måndagen och en på torsdagen. Måndagsstepen har jag varit på två gånger men redan idag, alltså gång nummer två, hängde jag med bra! Som hängiven lchfare så är jag fullkomligt övertygad om att mina nuvarande enorma framgångar i stepens värld beror på att min hjärna är så mycket klarare än förut när den gick på socker och mjöl. För på den förra omgången step jag gick för ett par år sedan, på sockerdrift, aldrig att jag fattat så snabbt då! Nu behövs bara lite rytm och höftvick i den här gamla kroppen...

Vad blir det för mat..?
Det pågår experiment i Lilltäppans kök. Periodvis kan jag vara extremt oinspirerad av matlagning; kanske för att det blir för mycket av det goda ibland! Mat på jobbet, mat hemma och mat på bloggen...samtidigt som jag faktiskt älskar att laga mat! Just nu är jag rätt lam faktiskt. Vill bara det ska gå fort och mätta. Och när jag har sådana perioder av mat-tristess så måste jag utveckla mig. Det är då jag experimenterar. Ibland går det bra, ibland inte bra...och då återgår jag till mitt vanliga. (Zucchini- och ostplättarna är ett bra exempel på misslyckande. Fnulat på idén i veckor och sedan - pannkaka av allt!)

Höst betyder gratänger och mustig mat! Något som är bra med hösten i alla fall...comfort food, typ. (Nä, visst, klara höstdagar är ok. Men regn och blåshöst? Inte.)


Höstsmaker
Hösten är här - finns ingen återvändo - och då gillar vi gratänger. Har dessutom upptäckt att sötpotatis i mindre mängd fungerar för kolhydratkänsliga mig så nu experimenterar jag med sötpotatis. Jag tänker att sötpotatis får man prova sig fram med, särskilt om man vet att man är känslig. Jag ska tillägga att jag inte äter stora portioner av det.

I ugnen står en rättika- och sötpotatisgratäng. Luktar gott, ser kladdigt ut, hehe. Den ska serveras till en ugnsstekt rostbiff som förvirrad Monkan glömde i ugnen - glömde ställa en klocka - vilket innebär att den inte är rosa inuti men jag tänkte att med sås och gratäng så...går ju inte slänga ett kg kött, eller hur? Den har fungerat som pålägg för mig i helgen, påminner om tjälknöl. Hehe.

Rättika- och sötpotatisgratäng, ca 4 personer

4 hg rättika
3 hg sötpotatis
1 gul lök
2 pressade vitlöksklyftor
2 dl riven god och fet ost
100 gram fetaost, smulad
2 dl vispgrädde
Salt, peppar, chili explosions eller en aning cayennepeppar 

Sätt ugnen på 200 grader.
Skala och skiva båda rotfrukterna, gärna på mandolin, 3 mm. Skiva löken.
Lägg i kastrull, fyll på med vatten, salta rejält och koka upp. Dra ner värmen och låt sjuda/stå på plattan i 5 minuter.
Häll av vattnet och blanda ner allt det andra , krydda och rör om.
Smöra en ugnsform och lägg ner allt i den. 
Grädda mitten av ugnen 20-30 minuter, den ska få fin färg och rättikan och sötpottisen ska vara mjuka.

Och gott blev det! Tack.

Jag gillar min mandolin! Det blir så jämnt och fint!

Det gick utmärkt äta den något hårdstekta rostbiffen. Gräddbrunsåsen gjorde susen!

4 kommentarer:

Unknown sa...

Härligt att det går framåt med step! :)
Mums med gratänger! Spännande kombo: rättika och sötpotatis! Det måste jah också testa! :)
Ha en toppen dag!
Kram kram
//Lana

monkan sa...

Ja det går tydligen lära gamla hundar sitta! Eller stepa...men som sagt, någon dansare är jag inte! ;)

Sötpotatis är gott, särskilt om det funkar för jag saknar morot ibland!

Kram/M

Erikas LCHF till vardag och fest sa...

Heja dig på stepen. :)
Härligt att det känns som det går bättre och bättre.

monkan sa...

Värsta step-tanten! Längtar nästan till varje klass...häpp! ;)
/M