Vart tar kvällarna vägen?

Alltså, ibland svischar kvällarna förbi utan att jag får något synligt gjort. Jag räknar liksom inte med sådana självklara saker som att tvätta, diska och plocka i största allmänhet...

Syrummet är grymt eftersatt; och varför förvandlas det så lätt till ett skräprum???

Står tre stolar vid väggen och blänger på mig och bönar och ber att jag ska måla klart de - bara en strykning kvar - de har stått där i fem veckor...

Men det är klart, om jag ska hålla på ränna på Friskis var och varannan kväll så...ååå, jag vet att jag bara skulle behöva lägga ett par timmar på att få ovanstående ur världen och då kunde jag göra (nästan!) vad jag vill sen!

I kväll efter jobbet fick jag åka med maken och köpa gipsskivor (det är någon här i huset som arbetar hemma iaf...) När vi kom ut med de fem skivorna, en tjock och fyra tunna, på okunnighetsspråk, så började det droppa regndroppar...regn och gipsskivor, nä.

Maken som normalt är väldigt noga, blev stressad och för första gången i sitt liv slarvade han en aning med fastsurrningen på biltaket.

Alltså vi hörde hur det lät, liksom swirrl, swirrl, när vi körde bilen, vi trodde båda att det var ena fästbandet. Det var det inte. När vi kom hem såg vi...de fyra översta "tunna" hade vikt sig bakåt och var alltså trasiga. Vi behövde inte regnet för att sabba några gipsskivor tydligen...

Vilken tur ändå att de inte lossnade och for av biltaket, de satt liksom ihop en aning i ytterpappret (om ni vet hur en gipsskiva ser ut...) någon hade kunnat få en halv gipsskiva i huvet...en bil hade kunnat få de över sig...eller - hemska tanke - vi hade kunnat höra på trafikradion om hur gipsskivor svischat runt på motorvägen, och det hade varit våra...

I söndags gjorde jag en moussaka, på köttfärssås ur frysen och med zucchini och aubergine. Den har vi nu ätit av i två dagar + två matlådor, något har fungerat i detta röriga hem trots allt.