När allt var klart skulle det ätas. Förstås. Jag tänkte och tänkte. Rotfrukter. Borde kunna äta lite. Blomkälscurry. Kokt, uppvärmd potatis, blomkål och squash. Borde kunna äta lite. Tomatsås men med lite linser. Borde kunna äta lite. Morotsvinaigrette, spenatsallad. Borde kunna äta lite.
Åt lite av var rätt. Tog om av blomkålscurryn.
På bussen hem. Sug i magen. Polly i huvudet. Och sedan, i bilen, på väg till gympan, händer det. Min halva hjärna bestämmer sig för att köpa Polly. Den andra halvan säger nej.
Parkerar bilen i centrum och min kropp går till Pressbyrån, plockar en påse Polly, betalar och går. Pollypåsdjäveln är svåröppnad. Såå, mmm, tre i munnen! Tre till. Tre till. Sedan är jag framme vid Friskis. (Var tvungen tugga, till och med jag har svårt svälja dem hela.)
Mitt samvete. Jag skäms.
Det är den sämsta gympa jag någonsin gjort. Totalt okoncentrerad. En enda tanke i huvudet: När detta är över får jag äta Polly.
På avslappningen är jag gråtfärdig. Vet att jag är galen.
Utanför entrén, upp med påsen, in i munnen. Hur kan det smaka så gott??? Förbannade socker! DÖ!
Lika bra äta upp hela påsen. Ja. Nej. Slut.
Erkänner skamset för maken. Han suckar. Jag sitter med wordfeud (som jag suger i), han kommenterar. Jag svarar surt: Ja, nåt kul ska jag väl ha. Maken: Nu låter du som förr. (Hur jävla sur var jag förr???)
Det är så galet. Vad hände? Och sedan kom jag på. Lasagne. Mjöl. Gluten. Tror det är min "trigger".
Onsdag. Sushi till sen middag. Påstår att jag klarar ris. Ljuger. Hungrig vid läggdags. Kurr. Kurr. Inte katten. Magen. Och benen. Kryp. Kryp. Vid ett går jag upp och äter Port Salut-oststavar. Vid två är jag ännu vaken - av benkrypet.
Nu känns det bättre. Tror jag. Det tar flera dagar för min kroppa tt komma tillbaka. Hur blev allt det här som gift i min (allt lättare!) kropp?
I morgon är det fredag. Igen. Och jag ska bli en ny människa. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar