Kvällstankar

Jag började äta LCHF för att bli av med mitt sockerbegär – jag var aningen skeptisk! Fast det gick som hejsan och tog med sig lite magkilon på köpet. MEN jag är fortfarande beroende. Kosten hjälper mig att hålla ut, för har jag inte suget så kan jag (lättare) stå emot det hjärnan talar om för mig.

Nu har jag ätit så här i princip sedan december, även om det tog en dryg månad innan jag striktade upp mig. Det innebär att så vansinnigt lite socker som jag ätit sedan dess trodde jag inte var möjligt…Innebär också att jag ibland tror att jag visst kan äta socker. Beroendedjävulen är det nog som talar om det för mig. (Jag menar, en nykter alkoholist kan inte ta sig ett glas då och då…)

Lite efterrätt, utan mjöl visst, nästa efterrätt med lite mjöl – men det är ju mandel i också? Hela jag kommer i olag. Fast har inte slängt mig över en påse Polly denna gång, hehe, utan sansat mig. Jag tror (och nu kommer säkert många att fnysa!) att det socker jag åt i helgen gjorde att förkylningen kunde ta fart. Utan sockret hade det inte blivit lite mer än kli i halsen som gått att sova eller träna bort. Inte värt, faktiskt. (Bryr mig inte om fnysningarna utan ger mig själv bara ytterligare ett skäl till att avstå från det vita giftet.)

Därför bestämde jag mig för att baka en cheesecake utan socker. För sukrin och stevia (naturliga sötningsmedel, typ) gillar inte min kropp heller, munnen blir helkonstig, och tar jag bara lite så blir det i alla fall inte sött…

Tänker ändå: det som fungerar för mig är en ruta mörk 70-procentig choklad. Jag borde nöja mig med det.

(Roligt nog så blev cheesecaken riktigt god, receptet kommer senare för nu måste jag gå och sova…ska jobba i morgon efter min förkylning!)