Det fanns vit eller svart. Jag tog vit, för på den stod det limited edition och står det så på vad som helst som jag står i begrepp att köpa så tar jag den. (Mamma: det betyder begränsad upplaga.) Det stod så på den blå kylen och frysen vi hade förut också. Jag blir nöjd för jag tycker verkligen att jag har fyndat då. Smaka på det – limited edition – saker man nästan är ensam om. Typ.
Kruxet (om man tycker så) är att man måste köpa kapslar. Ojoj, det finns en hel marknad runt kapslarna också, tjusiga kapselställ och annat tjafs. Jag tänker ha mina i någon snygg vintageskål – de har jag gott om. Kapselkaffet är inte helt gratis. Räknade just ut att varje kopp kostar tre kronor (om man inte räknar med kaffemaskinen eller mjölken). Å andra sidan smakar det faktiskt riktigt gott så förmodligen nöjer man sig med en kopp. I taget i varje fall…
Det finns en hel del sorter. Jag köpte hem brygg och espresso. Men där vid kapselvalet i affären blev det jobbigt. Mycket jobbigt. Jag är tokig i latte. Latte med mycket mjölk och normal drickstemperatur där man varken bränner fingrar eller tunga. (Och inga kryddor! Ingen kanel eller kardemumma! Huh! Enda gången man får blanda kaffe med mer än mjölk/grädde är när man gör en Irish.) Lite mesigt, visst; kanske har det att göra med att jag var över trettio när jag överhuvudtaget gav kaffe en chans. Det finns kapsel-latte att köpa. Eller macchiato. Eller varianter med choklad. Men då är det pulver och sju tillsatser! Det förstår ni kanske själva; det går inte om man är ett pucko som bara äter riktig mat. Äkta vara.
Jag velade länge. Ett tag snuddade jag vid tanken att: för i helvete, strunt samma, så mycket annat skit du fått i dig genom åren! Det är ju bara några millilitrar!
Men nej. (Det måste vara det här stabila blodsockret. Jag är mig inte lik. Lugn och sansad. Låter inte de dåliga tankarna lura mig.) Ska det vara varm, ångad mjölk så ska det vara på riktig helfet mjölk. Punkt.
Liten och snygg är den i vart fall. Modellen heter piccolo – urgulligt! Nu ska jag fundera ut var jag ska gömma den gamla kaffebryggaren; nu behöver den bara tas fram om man är riktigt många, många gäster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar