Alltså step...

Beslöt mig för att gå på torsdagsstepen. Inte hostat på två nätter och börjat känna mig levande igen. Vet av erfarenhet att det är väldigt - ja, väldigt - lätt för mig att hamna i "oträning" om jag väntar för länge med att träna efter olika händelser. Så, iväg gick jag. Nöjd. Till dess jag kom ner i hallen och förstår att det är en annan ledare. En av de som har trippelhöjd - stolshöjd - på brädan på måndagarna ska leda passet (javisst hon var friskisledare) för ordinarie ledare hade fått nåt viktigare att göra. Men eftersom jag känt mig så fett duktig så tänkte jag att det klarar väl jag!

Surfa, mambo och lite place

Har jag leder i kroppen? Ja. Tar mina leder lite emot när jag ska "surfa" (=hoppa bredbent upp på brädan) och sedan knycka ut med rumpan uppåt och samtidigt sträcka ut motsatt ben och sedan tvärtom och sedan svinga benet, framför eller bakom, kommer inte ihåg, göra mambo utanför brädan, gå ner, hoppsa åt sidan, runda brädan, grensla och igen och snurra..? Ja de tar emot. (Glömde att vi skulle göra en våg nånstans också.) Och efter varje moment; låt vara att vi fick öva lite, så sa hon hurtigt: Spar det! Rörelsen förmodar jag och den var redan borta ur mitt huvud. 

Och så lite hosta

Jag gjorde då något som jag (ibland tänkt men fegat) aldrig gjort; jag bar bort brädan och gick ut...halva tiden men varför ska jag hålla på, hon ska ju inte leda nästa gång. Köpte hem sushi/sashimi för att trösta mig. Och efter halva bussresan så börjar jag hosta. Och kraxa. Och hosta. Dricker vatten som fan för att dämpa - avskyr hosta på bussen - men hostar. Och hostar. Hostar hela vägen från busshållplatsen hem. Hostar så jag nästan kräks...kanske steppade jag för tidigt i alla fall? Nåväl, nu håller jag mig till måndag. Oops, tänk om hon är där..?